Funderingar
Idag var en sån där dag då typ absolut ingenting hände. Lite tråkigt, men också rätt skönt. Har vart hemma och bara varit.
Pratade lite med Olov i telefonen också, han satt och kollade på tv. På måndag ska han ut i fält och min prisplan går ut på söndag tror jag, så sen dröjer det tills på fredag innan vi kan snacka igen. Känns som evigheter till dit.
Imorgon ska jag till min mormor och fira min födelsedag lite i efterskott. Mamma kommer också.. På söndag ska jag till pappa så att de också kan få fira mig.. Blä, börjar kännas lite för mycket nu egentligen.
Ibland är det rätt jobbigt att va hos pappa, även om jag bara är där över dagen. Det känns som om de inte riktigt känner mig överhuvudtaget. De vill att jag ska vara som dem, tycka som dem. Oftast behandlas jag som jag vore ett litet barn med ingen egen vilja...Fan vad jag hatar det alltså. Men på den senaste tiden har jag faktiskt börjat visa att de inte kan hålla på och styra med mig som de vill, det är en ganska skön känsla. Jag har mitt egna liv nu...
Har lite blandade känslor kring att träffa mamma i morgon. Hon är så skum.. Så neutral när typ tusen saker står på spel. Eller ja, en stor jävla sak står på spel. Hon låtsas som ingenting och det är jobbigt. Varför inte tala om det som händer istället och försöka komma fram till något, eller åtminstone så att man inte låtsas om att problemen inte finns.
Men men.. var ju ett tag sen jag såg henne, så lite roligt blir det väl.. Dessutom har hon brev till mig som jag ska ha.
Det är så ensamt att sova själv. Finns liksom ingen man kan dela sina sista tankar med innan man går och lägger sig.
Jag gillar att kunna ligga prata om allt och inget på kvällen. Bara ligga och mysa. Och då förstås är det ju Olov jag syftar på. Med honom kan man vara sig själv till 100 procent. 62 dagar kvar tills han muckar. <3 :D
Ska man sova eller se på en film? Jag är egentligen rätt trött, men känner fan inte för att sova.
Pratade lite med Olov i telefonen också, han satt och kollade på tv. På måndag ska han ut i fält och min prisplan går ut på söndag tror jag, så sen dröjer det tills på fredag innan vi kan snacka igen. Känns som evigheter till dit.
Imorgon ska jag till min mormor och fira min födelsedag lite i efterskott. Mamma kommer också.. På söndag ska jag till pappa så att de också kan få fira mig.. Blä, börjar kännas lite för mycket nu egentligen.
Ibland är det rätt jobbigt att va hos pappa, även om jag bara är där över dagen. Det känns som om de inte riktigt känner mig överhuvudtaget. De vill att jag ska vara som dem, tycka som dem. Oftast behandlas jag som jag vore ett litet barn med ingen egen vilja...Fan vad jag hatar det alltså. Men på den senaste tiden har jag faktiskt börjat visa att de inte kan hålla på och styra med mig som de vill, det är en ganska skön känsla. Jag har mitt egna liv nu...
Har lite blandade känslor kring att träffa mamma i morgon. Hon är så skum.. Så neutral när typ tusen saker står på spel. Eller ja, en stor jävla sak står på spel. Hon låtsas som ingenting och det är jobbigt. Varför inte tala om det som händer istället och försöka komma fram till något, eller åtminstone så att man inte låtsas om att problemen inte finns.
Men men.. var ju ett tag sen jag såg henne, så lite roligt blir det väl.. Dessutom har hon brev till mig som jag ska ha.
Det är så ensamt att sova själv. Finns liksom ingen man kan dela sina sista tankar med innan man går och lägger sig.
Jag gillar att kunna ligga prata om allt och inget på kvällen. Bara ligga och mysa. Och då förstås är det ju Olov jag syftar på. Med honom kan man vara sig själv till 100 procent. 62 dagar kvar tills han muckar. <3 :D
Ska man sova eller se på en film? Jag är egentligen rätt trött, men känner fan inte för att sova.
Kommentarer
Trackback
